Vi var överbjudna till grannarna D&S för sen lunch innan vi skulle iväg på årets lokal revy. I år firade de 20 år så det var lite extra festligt. Jag gillar verkligen revy, det är lite buskis över det hela. Man sjunger kanske inte helt perfekt men det finns en glädje och finurlighet i texterna som slår det mesta. Mer revy!
Därefter var det dags för årets stora överraskning, jag skulle hålla talet till våren. Grannarna var helt ovetande och alla andra med för den delen. Det var vår höbonde K som för några veckor sedan frågade mig mitt i hölassandet om inte jag kunde tänka mig att göra det. Jovisst svarade jag direkt. Det är ju kul och samtidigt hedrande att få göra det tycker jag. Så jag och kyrkokören växeldrog och jag tror det gick bra för jag fick många uppskattande tack efteråt. Så här lät det:
Tal till våren Edsbro 2009
Talet till våren? Vad är det egentligen? Vi är nog många med mig som begett oss hit för att träffa våra vänner, lyssna på underbar musik och njuta av den sprakande brasan och mitt i alltihop skall någon lägga sordi på stämningen genom att prata om självklarheter. Nåja, det kanske inte riktigt är på det sättet men jag måste säga att jag blev både glad och hedrad när jag fick frågan om jag kunde hålla talet till våren här i Edsbro i år.
Kanske är det så att här i vårt underbara Edsbro där vi ikväll njuter av den fantastiska brasan som flitiga Edsbro bor släpat ihop, satt för många många år sedan jättekvinnan Aesa och även hon njöt av våren. Sägnen säger att Aesa som höll till här hade många beundrare. Det var jätten Knut i Knutby och jätten Une i Ununge som båda tävlade om hennes gunst. En dag bar det sig inte bättre än att Une kastade en stor sten på Knut, men stenen nådde inte ända fram utan hamnade i Burvik. Knut kastade då en sten på Une som nådde fram till ropsten och där ligger stenarna kvar än idag som minne av deras kärlek. Aesa förblev ogift och byggde istället Edsbro kyrka på sin vackra plats och har namnet Edsbro enligt sägnen efter jättinan Aesa.
Hur är det då med våren? Visst är det en fantastisk tid vi nu befinner oss mitt i just nu. Naturen vaknar efter en lång mörk period och visst är det väl så att det är samma sak med oss människor. Vi vaknar liksom till efter vintervilan och jag tror att det är något typiskt för oss svenskar och nordbor, vi är svältfödda på sol under hösten och vintern så därför blir vi så uppfyllda av glädje när den återvänder. Jag hade under några år förmånen att få jobba mycket i Australien och australiensarna bara ruskade på huvudet åt oss svenskar som envisades med att sitta i solen så fort tillfälle gavs.
Men tillbaka till våren här hos oss, helt plötsligt så ser vi ju våra grannar igen på uteplatser, vid grillen och i trädgårdar, grannar som det senaste halvåret varit dolda bakom gardiner och adventsljusstakar.
Det tråkiga är ju då kanske bara att våren går så fort, man skulle liksom vilja pausa eller skruva ner hastigheten så att vi kunde få njuta lite längre av den här underbara tiden när allt hela tiden blir ljusare och grönare och kvällarna blir längre för var dag.
Tittar vi på utvecklingen i världen så är det väl snarare så att vi där går mer mot hösten med kyligare och mörkare tider. Jag tänker på världsekonomin som upplevt en otroligt turbulent tid som ger direkt påverkan på arbetstillfällen här hos oss, jag tänker på orättvisor i världen där många människor har det svårt och jag tänker på den senaste tidens larm kring svininfluensan i Mexico som för tankarna till svunna tiders epidemier.
Vi märker ju även här hos oss hur detta både direkt och indirekt ger påverkan på oss och våra liv. Jag har inför det här talet läst de fantastiska häftena om Edsbros historia som är sammansatta och visst är det fascinerande att läsa om hur livaktigt vårt samhälle var i början på seklet med tillverkningsindustri, hamn och många handelsbodar. Utvecklingen går ju nu mera mot effektivisering och rationalisering men vi måste komma ihåg att det kanske inte alltid är det enklaste att åka till Norrtälje eller Uppsala bara för att mjölken råkar ta slut till morgon kaffet.
Vi har nog alla märkt och kan vittna om hur mycket krångligare det har blivit att fylla bilen eller gräsklipparen när macken fick sluta sälja bensin och diesel vid årsskiftet. Men samtidigt så måste vi veta att ingen annan än du och jag kan rädda servicen i Edsbro åt oss utan det är vi tillsammans som måste verka och agera för vår hembygd så att vi inte ytterligare utarmar den service som nu finns kvar.
Nej, nu har jag nog varit allvarlig tillräckligt mycket. Det gäller att avväga proportionerna lätthet och svårmod - och detta framförande måste åtminstone någon gång hitta tillbaka till nåt som liknar ett vårtal.
För vi är ju trots allt mitt inne i en ny vår. Det känner vi äntligen här i kväll. Nu gäller det att njuta. Våren är en skön tid. Just nu spirar allt det nya. Jag älskar våren. Men jag känner samtidigt lite olust över att den går så fort. Jag vill både se den skrida framåt och hålla den kvar. Men nu är det i alla fall vår och hela sommaren ligger lockande framför oss och väntar och sommaren är ingen dålig tid det heller!
Och därmed tycker jag att vi nu alla tillsammans utbringar ett fyrfaldigt leve för vårt Edsbro för denna härliga vår.
Den leve, hurra, hurra, hurra, hurra!
