Vår käre Vegard är borta!

På väg hem från jobbet ringde frugan trodde jag, men det var grannen S som ringde på frugans mobil. Budskapet var att Vegard hade blivit sparkad och att veterinären var på väg. Förstod direkt att detta inte skulle sluta bra eftersom vi har varit med om sparkskador tidigare. När jag kom hem så hade redan veterinären varit här och gett Vegard en spruta så att han inte längre skulle ha ont.

Vegard var bara 13 år och har varit hos oss i nästan 7 år så han var en riktig familjemedlem. Frugan har tävlat honom framgångsrikt och dottern likaså. Själv lärde jag mig rida på honom liksom många andra små kottar som tagit sina första ensam skrittsteg på denna härliga trygga häst. På slutet var han i mångt och mycket en sällskapshäst men en härlig sådan. Alltid plirig i blicken och gick på gårdsplanen som en hund. Vi behövde aldrig spärra av gården när han skulle släppas in eller ut, Vegard visste vart han skulle. Just nu känns det otroligt tomt i stallet och ute i hagen när den glade gule inte längre står där och tigger godis och gör konster. Vad som hände vet vi inte och kommer väl heller aldrig att få reda på men vi tror inte att det var någon spark eftersom skadan satt så långt ner på benet.