En bättre lunch!

I måndags bestämde jag och min goda vän Marie att det var dags att luncha tillsammans! M är en gammal god vän som jag känt i hur många år som helst genom hästeriet. Nu visade det sig att vi mer eller mindre jobbar i grannhusen fast på varsin sida stora vägen. 

Nåväl, Marie hittade en särdeles bra restaurang och vi slog till på en rekorderlig affärslunch av det bättre slaget! 

Ostron till förrätt och därefter abborre till huvudrätt! Så gott! Att jag äter abborre och njuter av det förtjänar en berättelse. Det var nämligen så att min barndoms somrar tillbringades i Finska Österbotten hos min mormor och morfar. Morfar fiskade flitigt och mormor lagade därefter till fiskarna vilka i huvudsak var abborrar. Det var dock inte bättre än så att mormor trots den bästa viljan i världen att hjälpa oss barn missade ett och annat ben eller i klarspråk missade ganska många ben, vilket fick till följd att min lilla barnmun fylldes av stickande ben... Kan säga att det tog närmare 40 år innan jag började uppskatta fisk efter dessa minnen. Förra sommaren bjöd dock min kusin Anders på abborre och även den i likhet med denna var delikat! Så jag är väl på något sätt tillbaka i abborrens förlovade rike! 

Efterrätten då? Jo, en liten glasshistoria som smälte i munnen! Vi enades om att detta skall göras om efter sommaren!